På promenaden idag gick jag på den lilla asfalterade vägen i närheten och såg, nu när en del snö är borta, att stora och långa sprickor uppstått. Av kylan säkert.
Det jag då förstås tänker på är hur alla mina blommor klarat sig.
Visserligen heter det ju något som att en böjlig gren inte bryts medan en stel än med inbyggt motstånd och liten anpassningsförmåga, lättare bryts av, av vinden... "typ"...
Ja, alltså jag minns inte hur själva ordspråket lyder... Men detta var poängen med den. En visdom från Asien från början, tror jag.
Nåväl. Asfalten är ju mindre rörlig och porös än jorden och rötterna i den, så det kanske har gått bra därunder.
Men tänk om det rått någon specialsituation under snön just i år, så att inte snön skyddat, utan det bara varit alldeles för kallt för dem. Att det varit minus 20 därunder.
Oro.
T
0 comments:
Post a Comment