Solregn och varför jag gör det här.

Detta var ett av mina första inlägg, som jag sparade som utkast och glömde bort:

Sommarregn.

Nyss föll den typ av regn jag absolut föredrar, ett typiskt sommarregn egentligen,
små små små droppar, nästan en mist, som när man sprayar känsliga blommor med vatten
ur sin vattenspruta för att leka dagg åt dem- och detta vatten genom solstrålar,
nu höstmilda solstrålar, inte särskilt starka, men där.

Ännu ljus. Det är förtjusande. Mycket sinnligt.

Jag har ju nyss påbörjat den här trädgårds-loggen. Bloggen. Trädgårdsdagboken.

På Facebook har jag terroriserat mina vänner med trädgårdsbilder på mina blommor,
buskar och bär, och blommor och blommor, ända sedan i Mars.
Verkligen terroriserat. Som om de alla delade detta intresse, denna besatthet.
Det gör de givetvis inte.
Jag ville där egentligen, åt mig själv, registrera vad som blommade när och var,
för att kunna titta på bilderna i vinter och planera för hur jag ska gå tillväga
nästa säsong, för att få en trädgård som blommar jämnare och längre.

Det man egentligen vill, när man bor i det här sol - och ljus-snåla landet
är väl att skapa en prunkande trädgård som förlänger sommaren
så länge det bara går.
Låtsas att man bor i ...tanken på... ja, tex Italien.

Hoppas ändå att jag, i min bekantskapskrets och med mina naturbilder på Facebook,
kanske skapat en sorts nät-sommar, för de som varit helt fast på kontor och i stad,
ja, att de kunnat njuta av sommarårstidens interna växlingar på ett njutbart sätt
med hjälp av dem. Eller så har de tagit bort mig från newsfeeden.
Vad vet man? Det spelar mindre roll. Jag älskar det här livet.
Jag älskar min trädgård.
...
Men en väninna skrev tillslut rakt ut: "Du, är det inte dags att du skapar en trädgårdsblogg..."

OK. Och jag vet inte om det var av trötthet över att läsa om och betrakta mina "detaljer"
på FB, -för den trädgårdsbesatta trägårdsmästarinne-wannabeen mycket
mycket viktiga d e t a l j e r, " nu håller den och den blomman på att knoppas, otroligt, titta här"-, eller om hon helt enkelt ville ha ett större forum för dessa,
hon är en cool scoutledarkvinna med bra naturkontakt, hmm, jag vet inte.
( En annan väninna kommenterade dock raskt: Ja men sluta inte upp med trädgårdsnyheterna här ( syftade på FB då bara.)
Men nu är den här i alla fall:
T h e plesant decay trädgårdsblogg.

Såhär ligger det till:

Det är nu år 2. År 2 från det att jag blev med trädgård.
Trädgården jag blev med var mycket förfallen. M Y C K E T förfallen.
Eller ja, förfallen, den hade knappt funnits innan på så länge faktiskt,
att den ens hade kunnat förfalla.

Jag har gjort oerhört mycket i den, och ja, spenderat en stor del av min lilla ekonomi
på den också. Men mest tid. Mycket mycket tid.

Det är lite jobbigt att överallt bland trädgårdstipsen läsa: " ymnighet är bra,
sätt tätt, köp många av samma sort, mycket är bra, ös på m a o. Jag har inte den ekonomin.
Jag får lita på tålamod, tid och försöka få de plantor jag har att trivas så bra
som möjligt så att de kanske vill föröka sig och skapa ymnighet så småningom.

År ett var jag verkligen en nybörjare men nu, år 2, har jag kunnat njuta
av det jag gjorde under mitt första trädgårdsår, nybörjaråret.
Anisörtens ljusblå blommor är många fler än förra sommaren, likaså har mina olika
Clematis och Kaprifol (också olika sorter) tagit sig, doftat, givit fler blommor mm.
Det har varit mycket vackert.